missfreedriksson

Den senaste tiden har det snurrat lite saker i min skalle.
Särskillt denna.

Jag har mitt vikariat nu (är otroligt glad över att fått chansen att få jobba med ungdomar med handikapp, som är en dröm). Men det går ju ut i Juni. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag trivs redan och det har inte ens startat upp riktigt ännu. Kommer gråta när det är över. För jag vill verkligen vara kvar. Men man vet faktiskt aldrig vad som händer. Vart hamnar jag sen? Tillbaka till att vara timmis? Vilket man kan vara ett tag. Men inte i längden. Eftersom det är svårt att skaffa eget sen har man inget riktigt schema. Men det som är plus är all erfarenheten man får av att vara runt. Annat vikariat? Annan anställning? Är det i Åstorps kommun? (Där jag verkligen trivs). Så egentligen är det till att vara uppmärksam på jobb runtom i närheten. Även om jag vill vara kvar här. Så är det omöjligt att vänta om jag inte får något.  För en sak jag ska göra detta året, är att flytta. Då måste jag ha en någotsånär bra inkomst. Även jobba såklart. Är en person som dock inte kan sitta hemma, måste hända något! :)
Trivs med arbetskamraterna också på stället. Menar verkligen inget negativt med detta inlägg. Men tankarna tar över ibland. Det är väll rätt mänskligt att man vill veta. Men sen kan man inte få veta allt. Lite spänning i livet behöver man!

Att jobbar med personer med handikapp kom jag på att jag ville göra efter några veckors praktik på en gruppbostad. Det sa pang! Innan hade jag inte ens en tanke på det, även om min mammas sambos son har Downsyndrom.

Att arbeta med handikappade människor känner jag nu att jag alltid vill arbeta med. Min inriktning i ett tag har varit barn/ungdomar och sen även läsa till teckenspråk. 

Jag är en person som tänker väldigt mycket och det kan även få mig att må dåligt eftersom det lätt blir att saker och ting förstoras upp (inte allt då). Har haft väldigt tur med jobb i mitt liv. Först  på ett conditori i åtta månader, slutade för att dem på ett ställe jag haft praktik på undrade om jag ville jobba över sommaren vilket jag ville. Tack vare det har jag fortsatt att jobba inom denna verksamheten, vilket jag verkligen inte ångrar.
Önskar att jag kunde varvat ner mer och ta det som det kommer. Mamma försöker lugna mig imellanåt.
Vilket ni märker att jag inte alltid tar till mig ;) Så därför är det extraskönt att ha en blogg. Att få skriva av sig och lätta lite på hjärtat.

Vilket jag vet är att jag kommer vara kvar inom verksamheten. Men frågan är. Vart hamnar jag? That´s th question. Alla dessa tankar är väldigt många.

Men allt löser sig alltid tillslut. På ett eller annat sätt.

Känner att det blev ett långt inlägg. En aplåd om du orkade läsa allt.